Handskrivet

Anna vill se min handstil så jag fick snällt sätta mig med papper och penna och skriva lite :o)

Det är så sällan jag skriver med papper och penna nu för tiden att jag nästan har glömt bort hur min stil är. Den varierar så kraftigt beroende på vad jag skriver. Oftast skriver jag bara ner saker som jag ska komma ihåg, och då är stilen mindre viktigt. Förr skrev jag mycket och ritade bilder till det jag skrev och var mycket noga med att det skulle bli fint.
Men det har jag tappat helt nu...inte ens telefonklotter förekommer. Jo..lite när jag är på jobbet, för då finns papper och penna tillhands, men jag har märkt att jag bara ritar små fyrkantiga boxar hela tiden då..lagom enkelt liksom. Men i allafall...här är min stil:

klicka på bilden för att läsa

Säger som Anna, skulle vara kul att få sin handstil analyserad. Jag med så många olika handstilar skulle väl kallas för schitzofren eller? ;o))

Och nu blir jag ju givetvis nyfiken på just DIN handstil :o)

Fototriss - Ovanifrån

Veckan fototriss är Ovanifrån. Alla dessa tre bilder är tagna rakt uppifrån och ned.

Fotavtrycket förundras jag fortfarande över att jag alltid ser det som nersänkt medans alla andra ser det upphöjt ;o)

Kattungarna är några av Maxis syskon och fotbollstårtan är uppäten för länge sen :)

Maxi och Yatzy lär känna varann

Klicka på bilden för större format

Dom blev ju vänner väldigt fort. Det är så roligt att titta på dom för dom följer varandra hela tiden.
När Yatzy går och äter så kommer Maxi som ett skott och ska äta också.
Om Yatzy jamar som han gör när han har tråkigt så kommer Maxi direkt och leker lite.
När jag går på toaletten så sitter dom båda två utanför och väntar. Om någon av dom följer med in så vill den andra med också. Om en av dom nosar på tex en blomma så kommer den andra straxt efter och gör detsamma.
När dom ligger i sängen och sover tillsammans så ligger dom i likadana ställningar.
Om en av dom sitter i fönstret och tittar ut så sitter snart den andra brevid. De är så himla söta ihop.
Och dom busar och leker mycket. Mest är det Maxi som busar för han leker med en mus så fort han ser en, eller påsklämman som han snodde från diskbänken första dagen, den är hans favorit tror jag minsann. När Maxi busar så där mycket så brukar Yatzy mest sitta och titta på. Om vi kastar iväg leksaker som dom ska jaga så är det alltid Maxi som springer efter. Yatzy hinner aldrig först..och det verkar som att han inte ens försöker. Men han går och leker med en mus någon annanstans ibland för att få leka lite själv, men då kommer Maxi direkt och snor musen och då slutar Yatzy att leka. Antingen går han iväg eller så sitter han bara och tittar på Maxi som far runt som en galning.
Maxi har inte lärt sig än vad det betyder när jag säger ifrån, så när han gör hyss och jag säger Nej så är det oftast Yatzy som reagerar, och det känns ju lite dumt..för han har oftast inte gjort något fel.
Maxi är på allt! Nu har jag börjat hälla peppar i blomkrukorna så att dom ska få vara ifred. Hur jag ska göra med gardinerna vet jag inte riktigt...utan jag tror jag får offra dom som sitter uppe nu och byta när Maxi har vuxit ifrån "klättra i gardiner" ;o)
Yatzy har aldrig varit någon tiggare och man har lätt kunnat ha mat framme utan att oroa sig för att han ska ge sig på det. Men nu får vi passa oss...Maxi är snabb som attan när det är mat framme. Häromkvällen tyckte jag att det var lite väl tyst i köket där katterna var och gick ut för att kolla, då var Maxi på diskbänken och mumsade i sig köttfärssås som stod på svalning.
Och när vi hade ätit pizza i torsdags, när jag hade 2 vänner här på paketparty, och pizzakartongerna var på diskbänken, och vännerna gått hem, så såg jag Maxi mumsandes på en stor pizzakant på golvet. Hehe..vilket matvrak han är den lille. Han snor Yatzys mat också, så jag har slutat med att ha kattungemat till honom och vanlig till Yatzy. Nu får dom samma mat för det går inte att ha olika sorter. Och inte går det att vara med dom och se till att de äter ur varsinn skål, för Yatzy äter inte på kommando :) Men det verkar fungera bra att de äter samma. Att dom delar toalåda går bra, förutom att Yatzy alltid har samma ställen i lådan för sina behov, medans Maxi vispar runt precis allt i lådan när han ska krafsa. När den ena av dom är på toaletten och krafsar så ligger den andra utanför dörren och smyger. Det är rätt gulligt, dom stör liksom inte varandra just då. Kanske något som dom har gjort upp ;o)

Dom har även börjat sova hos mig på natten, tillsammans. Yatzy vill ju gärna ha sin vanliga plats mellan mina ben (jag sover på mage) och några kvällar har Maxi varit först dit och då har inte Yatzy velat ligga där..men sen ett par kvällar tillbaka så har dom samsats och har legat där båda två.

Dom är så olika...men ändå passar dom så himla bra ihop.

Maxi i servettlådan

Jag har varit lite dålig på att skriva något i bloggen. Har inte haft någon inspiration direkt. Men fotat har jag gjort och nu har jag även fått in alla bilder i datorn. Det är dags att göra något med dom. Börjar med en liten bild på den lilla kissen som hittade en mysig plats i en servettlåda. Han är så söt ;o)

Lördag

Idag har det gått i ett. Jag sov ganska länge (behövde nog det) och när jag gått upp och gjort mig i ordning så kom mina föräldrar vid 11.
Jag hade även tvättstugan då så det var bara att gå dit och fundilera ut hur de där maskinerna fungerar.
Jag har ju egen maskin, men den är inte inkopplad än, så jag är lite bortskämd med att slippa gå till en tvättstuga, så det här med torktumlare och sånt var ju ett stort fundera-ut-hur-det-fungerar också. Men mamma var med så vi slog våra kloka ihop och testade lite olika varianter.
Jag testade även mageln. Jag tillhör ju den sorten som hatar att stryka, så att mangla lakan tyckte jag var lite lyxigt. ;o)

Nu vet jag till nästa gång....om jag nu behöver. Kanske min maskin fixas innan det är dags att tvätta igen. Men det är nog lika bra att jag bokar in en ny tid, för det är ganska fullbokat här har jag förstått.
Mellan tvätt och efter att tvättandet var klart så har pappa och en bekant som är elektriker fixat taklamporna.
Det är som så att lägenheten renoverades i mars, badrummet i juni, och han som bodde här innan har knappt varit i lägenheten så det finns inga plugghål någonstans, och inte heller några krokar i taket till lamporna. Inte heller var elen dragen till alla uttag som finns, så det var bra att pappa hade sin elektriker med sig. De är inte klara..de ska fortsätta på tisdag igen.

Undertiden de fixade med sitt så röjde mamma o jag i trädgården. Det har nog inte varit någon som gjort något på flera år, mer än att klippa gräset. Vi klippte ner i stor sätt allt förutom en kaprifol och en julros som känns som något man sparar. Resten kvittar...vi kapade allt utmed marken. Jag har ju inte en aning om vad som växer här...det som tar sig, det tar sig. Blir lite spännande att se vad som kommer fram i vår :)

Kissarna fick vara instängda i ett rum under tiden vi höll på..kändes tryggast så eftersom vi gick ut och in genom dörrarna hela tiden och för att det borrades en hel del och låg verktyg överallt. Jag kikade in genom fönstret för att se så att de hade det bra...de låg och sov mest hela tiden. Dock tror jag inte att de sov speciellt djupt pga alla ljud (mest pga borrmaskinen)...för ikväll när jag de andra åkt och kissarna fick komma fram igen så trodde jag att de skulle leva rövare efter att ha sovit hela dagen. Men det blev tvärtom. Inte förren då kunde dom koppla av antar jag, för båda kissarna har sovit som stockar nästan hela kvällen. Ett par små rejs har de gjort...men sen avbrutit för att gå åt varsitt håll för att fortsätta sova.
Yatzy ligger helst i min säng o sover när han vill vara ifred....men Maxi ligger helst i vardagsrummet. Först ligger han på fotöljen och sover, sen vaknar han till och är så där nyvakengosig som man kan va och kommer och kelar och vill ligga i knät.
Vid ett par tillfällen när han har sovit i min säng hos Yatzy så har han krupit intill Yatzy och borrat in hvudet i Yatzys mage för att försöka tutta lite, han är ju van vid att ha sin mamma och har nog inte riktigt förstått att mamma inte är här. Hehe...första gången han gjorde så, så flög Yatzy baklänges och såg helt förskräckt ut. "Vad var det där?????" såg han ut att tänka..hehe..andra gången låg han kvar och tittade förskräkt på Maxi som gosade runt i hans mage och såg ut att tänka "vad håller han på med egentligen???????????????" tills han inte stod ut längre och gick därifrån.
Lilla Maxi ser mest oskyldig ut och undrar nog mest varför han inte få ligga och tutta en liten stund???

Det är så himla charmigt att se dom ihop, jag tror att om bara Yatzy slappnar av lite så kommer dom ha så mysigt ihop. Jag ser på Yatzy att han vill....men han avvaktar än. Men ha släpper efter dag för dag. Idag så låg dom tillsammans igen..det har dom inte gjort (vad jag vet) sen jag tog fotot förra helgen.

Jag har inte riktigt listat ut var dom sover på nätterna. Jag tror att Maxi väljer att sova i en av fotöljerna, och Yatzy som är kartongtokig ligger nog på en kartong som står i mitt sovrum. Det ser man för det är hårigt där.

Skulle vara mysigt om de sov ihop hos mej om nätterna. Jag är lite bortskämd med att Yatzy ALLTID sover hos mig, mellan mina ben, men sen Maxi kom så har jag mest sovit själv, utan någon katt och det känns lite tomt faktiskt.

Får se om det är någon av dom som vill sova hos mig nu, när det är dags att säga natti :)

Fullmåne i november

Trötta katter

Det hade varit kul att kunna visa foton på följande:

Yatzy sitter på köksbordet och sover. Sitter alltså...och sover. Ser roligt ut. Sött.

Maxi ligger på mig och sover, jag sitter bakåtlutat i soffan, med datorn i knät så han ligger på mitt bröst, det är för att jag petade ner honom lite, han låg liksom för mycket i mitt ansikte nyss. Ser inte så skönt ut, men han verkar kunna sova hur/var som helst. Sött.

Jag skulle vilja gå och lägga mig, men det blev ju så mysigt nu :)

Modig

Jag visste inte om jag skulle döpa inlägget till Mod, eller rädsla eller fobi...

I allafall:
Idag har jag varit modig. Jag har nämligen gjort något jag är väldigt rädd för.
Att vara modig betyder inte bara att göra farliga och svåra saker, som att bestiga berg eller segla ensam jorden runt, utan riktigt modigt är att göra något man är väldigt rädd för.

Jag har dödat en spindel! Fast jag är inte säker på att den är död...men det var så här att jag fick syn på en bautastor spindel på väggen i Linus rum. Nu pratar vi STOOOOOR spindel...

Först fick jag panik och sprang omkring i lägenheten och visste inte vad jag skulle göra. Sen ringde jag Linus och frågade var han var (ifall han var i närheten så han kunde komma hem och hjälpa mig, men han var för långt bort och när jag berättade att det var pga en spindel så sa han att han vägrar, han tycker lika mycket illa om dom som jag)

Jag fick panik igen och började tänka hur jag skulle göra. För NÅT var jag ju tvungen att göra. Det går ju bara inte att strunta i att ta bort spindeln. Alltså den var STOOOOOR!! Typ 5x5cm..det är STORT!! För mig med spindelfobi så är ju en liten spindel stor, och därför var den här i dinosouriestorlek. Fy fan..jag kan knappt skriva om det så äckligt tycker jag det är.

Men i allafall, för många år sedan när jag bodde hemma hos mina förädrar så såg jag en stor spindel inne på toaletten, då var det knappt att jag kunde ta mig ut från toan. Givetvis var det inne på gästtoan, ni vet en sån där liten toalett som man går in och backar ur..typ. Där satt spindeln på väggen ovanför dörren och bara tanken på att jag var tvungen att låsa upp dörren och öppna dörren och gå ut genom dörren UNDER spindeln fick mig att panika då. Men jag tog sats och for ut genom dörren.
Stängde dörren efter mig och hoppades att spindeln inte skulle rymma.. straxt därefter kom min mamma hem och jag berättade för henne om den STOOORA äckliga livsfarliga spindeln, och att hon var tvungen att ta bort den.
När hon gick in och tittade efter den var den givetvis borta!!!!
Hon skulle då även gå till affären och jag fick väl lite panik där igen, först över att spindeln var spårlöst borta, och sen att hon skulle lämna mig ensam en stund i samma lägenhet som spindeln. Jag satte mig på en stol i köket med fötterna uppdragna under mig och hade koll på ingången till köket under hela tiden hon var och handlade. Kände mig skitlarvig.
Mamma fnissade väl mest åt mig och tyckte nog att jag var bra löjlig och kanske lite väl överdriven när jag sa att jag flyttar härifrån, jag kan inte sova här i natt om vi inte hittar spindeln. Jag planerade för att ringa nån kompis som jag kunde få sova hos.
När hon sen kom hem och tog av sig skorna så fick hon syn på en stor jävla spindel vid skohyllan!
DÅ förstod hon varför jag var så uppjagad, för den var STOOOR!!
Hon tog dammsugaren och sög upp den och slängde dammsugarpåsen ute i soporna direkt.
Mamma var min hjälte och jag slapp att flytta den kvällen..hehe.

Ikväll visste jag att jag måste göra precis likadant. Dammsuga och sen slänga påsen direkt, för tänk om inte spindeln dör av att bli dammsugad??
Det var ju bara det att jag alltid sen den gången med spindeln på toan har tänkt att jag aldrig skulle kunna göra så. Bara tanken på att hålla i dammsugaren och veta att spindeln sugs in i röret och far förbi där jag håller mina händer. Det är bara några mm mellan spindeln och mig då. Att jag sen då måste stänga av dammsugaren och öppna för att komma åt påsen. Tänk om spindeln är kvar i röret, eller ännu värre, ramlar ut ur hålet där i påsen?? Eller att jag tar i påsen och tittar på ena siden hela tiden för att se att den INTE kryper ut där, och den nyss har krupit ut på andra sidan där jag inte ser, och den nuddar mig. Ah fyyyy faaan! Det är så äckligt!!

Men vet ni?
Jag gjorde det!!!
Så nu är jag lite stolt över mig själv ändå... MEN..det innebär också att det finns risk för att det kommer fler spindlar! *ryyyyser*

Jag försökte hitta en bild på nätet (som man får låna) på en liknande spindel, men jag klarade inte ens av att titta på bilderna. Jag har sån fobi!

När jag var liten minns jag att vi hade en stor bok som handlade om vilda djur. Den tittade jag ofta i, men när jag kom till sidan där spindlarna var så kunde jag inte ens ta i bladet, utan tog allra längst ut i hörnet med tumme och pekfinger och vände blad.

Usch...nu kommer jag gå och titta på alla väggar och golv hela tiden efter spindlar...jag hatar det! Vi måste flytta!!!! *S* Nä..skojja bara. Men ärligt...jag skulle lätt flytta om det skulle visa sig att det kommer in fler såna där monster!

Nu ska jag ta en dusch...jag lovar, jag kommer rysta på handduken innan jag torkar mig. Jag kommer rysta kläderna innan jag tar på mig dom. Jag kommer ta i saker och ting långt ut i kanterna och rysta eller vända på det så det för att se att det inte sitter en jävel där.

Inte ens katterna kan hjälpa mig...Yatzy skulle bli lika rädd som jag för spindeln, och Maxi skulle väl bara leka med den och vem vet då var spindeln hamnar tillslut..hehe.

Har du någon fobi?

Myskillar

Myskillarna!

Det tog ett halvt dygn, sen blev dom så här nära. Det blir kanon det här...Yatzy och Maxi tycker om varandra :) Visst är dom söta ihop?

Maxi-Yatzy

Lilla Maxi är här! Vi hämtade honom nu ikväll.
Först när han kom blev Yatzy ganska rädd och gömde sig under sängen. Maxi var orädd och följde efter, men då morrade Yatzy lite. Inte mycket..men lite. Han fräste ett par gånger också.
De låg under sängen i varsin hörna och tittade på varann ganska länge. Vi lät dom vara. De behövde nog köra sitt spel på katters vis. Man kunde riktigt se hur deras kroppspråk följde varandra, de stirrade på var varandra länge, men när den ena tittade bort, så gjorde den andra det också. Precis likadant!
Sen började Maxi leka med en mus, då höll sig Yatzy på avstånd. Nyfiken...men avvaktande.

Maxi höll sig inne i mitt sovrum och vågade inte gå ut därifrån, så han var där inne ganska länge, fast han lekte nästan hela tiden med en mus. Tog ett par små tupplurar i sängen, men sen var det lek igen.

Nu senare i kväll så gav sig Maxi ut på upptäcktsfärd i resten av lägenheten. Han är inte rädd alls. Yatzy har gått efter honom och hållt koll precis hela tiden.

Isen mellan dom sprack när Maxi började leka med Yatzy favoritmus....det var för en timma sen ungefär....och just nu leker dom för fullt! Det är jättesött att kolla på hur Yatzy leker med den lilla...han vill busa och springa och rejsa, men den lilla har fullt upp att gå upptäcktsfärd. Men lite rejs har det blivit. Yatzy låter precis som han gör när han blir ivrig och busig. Det är inga jamningar utan något annat läte...när han låter så, då vet man att han är lite busig och trivs.

Gud så skönt att mötet mellan dom gick så bra! :)
Jag tror det här blir kanon...Yatzy kommer leva upp och få busa och leka mycket nu, precis som han vill för han är en busig katt, det är bara det att vi människor inte orkar busa lika mycket som han vill ;o)

Jag får visa lite bilder i morgon....jag är supertrött och skulle behöva sova, men nu kan jag inte låta bli att kolla på katterna, så jag blir nog uppe ett tag till. Jag får väl gå och lägga mig när jag märker att de blir trötta antar jag ;o) Jag undrar var dom kommer sova någonstans?


Och så var det givetvis en till kul gej: jag vann en tävling hos Eva Blixman....en lyxkavel . Det känns som julafton ikväll! :o)))) Hur lyxigt blir det inte att kavla med den där snygga? Tack Eva för att du ordnar så braiga tävlingar :)

Nu blev kissarna lugna..kanske jag borde passa på att gå och lägga mig då och se om de följer efter mig och sover i sängen båda två. Den lilla har krupit upp här i soffan brevid mig, men Yatzy har gått in i sovrummet.

Blir spännande och se hur natten blir :)

God natt!

Happy Grattis

Hurra hurra hurraaa till Linus som tog sitt efterlängtade körkort igår!

Nu får jag aldrig ha bilen ifred ;o)

Bilden här ovan har Linus gjort i photoshop.

Tillbaka till verkligheten

Nu är de lediga dagarna slut för den här gången. I morgon är det jobb som vanligt igen. Känns skönt att jag hunnit med så pass mycket ändå. Jag gillar inte att ha oordning omkring mig, då trivs jag inte och allt annat påverkas också.

Idag har jag farit omkring. Jag åkte ner till bostadsbolaget i stan för att lämna resten av nycklarna och hämta mina nya. När jag var där upptäckte jag att jag hade glömt en av garagenycklarna hemma. Tusan också! Så jag fick åka tillbaka och hämta den och när jag var hemma så blev jag osäker på vilken av de 4 nästan likadana nycklarna som gick till garaget, så jag tog med mig alla och åkte till garaget och provade dom (det fanns inga siffror på de här nycklarna). Sen ner igen och lämna in den.
Efter det åkte jag och handlade mat och några krukväxter till köket. Vet ni hur skönt det var att packa ner mat i kassarna utan att behöva bry sig om att de skulle vara tunga att bära i en massa trappor?? Jag körde kassarna ända fram till dörren, så jag behövde inte bry mig ett dugg om det! Lyxigt! ;o)) Bärhjälp de 3 metrarna in till lägenheten fick jag också eftersom Linus och en kompis kom precis samtidigt ;o)

Nu återstår det mycket ändå, men som sagt, det grövsta är gjort. Det som är kvar är sånt man kan pyssla med på kvällar och helger. Jag vill få ordning så fort som möjligt, så jag kan koncentera mig på julen sen ;o) Det är ju inte långt kvar nu :) Ännu kortare tid kvar är det till att Maxi kommer. Vi har tänkt hämta honom på fredag :)

Ont och öm överallt är jag efter de här dagarna också. Har stora fula blåmärken på benen, har ont i ryggen som tusan, speciellt när jag vaknar på morgonen. Kan bero på sängen också, då jag bytt madrass... sen får jag ibland svinont i ena foten. I natt höll jag på att bli tokig då det började värka som attan i foten. Så fort jag nuddade mot nåt så värkte det. Undrar vad det är?? Det är liksom uppepå foten och ner på insidan, precis där stortån sitter fast. Undrar hur jag ska kunna ha jobbskorna på mig i morgon? Bäst jag har på mig sköna skor dit ifall att.

Just ja, internet fixade vi snabbt, men telefonen som jag trodde att jag fixade också, och som jag provringde hem till mamma med, visade sig inte alls vara rätt. Jag ringde nämligen från förra hyresgästens telefonnummer, så idag har jag försökt koppla om det på annat vis, men inte fått det att fungera. Jag orkade inte hålla på det förut, så det får bli senare. Nu är det CSI på tv... sen är det dags att sova.

Nån dag ska jag ta lite bilder, försökte förut, men de blev så dåliga att de ej kommer visas..*s*.

A hjärta Y

Annelie hjärta Yatzy - Yatzy hjärta Annelie :)

Vad vi har saknat varandra! Jag har saknat Yatzy jättemycket. Jag har ju i stort sätt aldrig varit utan honom. Nu under flytten så har han fått vara hemma hos mina föräldrar men idag fick han komma hem...till sitt nya hem. Han blev ganska förvirrad när han kom hit. Han kände igen alla saker men inte hemmet. Han gick omkring och luktade överallt och tittade överallt och såg ganska chockad ut och var reserverad. Men efter ett par varv i lägenheten och efter att jag la mig ner på golvet för att komma till hans nivå, och låta honom få komma till mig när det passar honom, så kom han fram och kelade gärnet när han insåg att det är helt okej det här nya stället.
Att han har saknat mig märker jag väldigt tydligt ikväll....han har knappt varit en halvmeter ifrån mig på hela kvällen. Nu när jag sitter i soffan med datorn i knät så ligger han precis här brevid mig, men om jag går till toaletten, eller till köket (fast han ser mig härifrån soffan) så följer han med mig diiirekt. Han är sällan så kelsjuk som han har varit kväll..så fort jag börjar klappa honom så blir han extra kelsjuk och spinner högre än högst så jag låter honom kela tills han själv tröttnar. Det är bara det att han inte tröttnar, så jag har fått avbryta lite snyggt så jag inte sårar honom. ;o)
Jag blev jätterädd tidigare ikväll...en stund efter att han kommit hit så såg jag plötsligt att han haltade...men det var svårt att se om han haltade på riktigt eller om han bara gick lite konstigt för han var på ny mark och betedde sig konstigt för övrigt också? Men sen såg jag med säkerhet att han faktiskt haltade. Ett av frambenen verkade det vara som han hade ont i och jag blev jätteorolig vad som hade hänt. Jag höll ett öga på honom hela tiden, men det var precis i början när kan kommit hit så då gömde han sig under sängen så det var svårt att se något. Han slickade på ena tassen och sedan la han sig ner och låg stilla ganska länge. När han senare kom fram så haltade han inte längre, och jag har inte märkt något senare heller. Jag har även klämt och kännt på båda framtassarna och benen för att se om det ömmar någonstans. Men det verkar det inte göra. Snarare så blundade han och böjde huvudet bakåt när jag klämde på hans framben..så jag blev nästan lite orolig över att han gjorde så. Jag har aldrig sett honom göra så tidigare. Men jag antar att han gjorde så för att det var skönt kanske ;o)
Nu ska jag gå och lägga mig, och det ska nog Yatzy också, han har nog precis lika mycket som jag, saknat att få ligga hos mig på kvällen :)

I morgon tänker jag sova läääänge!!

Look-a-like

Det är några i min omgivning som är lika kändisar. Antingen att jag tycker det själv, eller att jag har fått höra det från andra. (kom att tänka på det nu när det är en film med Al Pacino på tv)
Några exempel:

När jag ser Al Pacino så ser jag farfar i honom jättemycket. Speciellt de filmer där Al Pacino är lite äldre och absolut de gånger när han har skägg, för det hade farfar.

För länge sen sa min dåvarande pojkvän att min pappa såg ut som Burt Reynolds. Den liknelsen hade jag aldrig hört tidigare, men kan allt hålla med ;) Vad pappa tycker om det, det måste jag faktiskt ta och fråga..haha. Det har jag glömt av helt och hållet, kom jag på nu.

Jag har tyckt sen långt tillbaka att min mamma är lik Lill Lindfors. Speciellt den tid de båda hade rakt hår och lugg. Mamma var blond, Lill var brunhårig. Jag tjatade på mamma att hon visst skulle passa i brunt hår, för Lill gör ju det och är snygg....hehe... Mamma har brunt hår idag och är snygg ;) (fast annan frisyr så idag tycker jag inte dom är så lika längre)

Min bästa vän Helena slog på stort under en tid och liknade två kändisar på kort tid. Först Louise Hoffsten och sedan Nina Persson i Cardigans :) (min sons pappa har även träffat Nina under den tiden och berättat att de är väldigt lika till sättet också)

Det var någon (minns inte vem) som sa för länge sen att min bror var lik Jean Claude Van Damme

I början när jag lärde känna Anna så tyckte jag hon var lik Kim Wild, men även Kim Cattrall efter att jag hörde att någon annan sagt det.

Vem jag är lik får nog andra ha åsikter om, för jag tror att vi ser olika på varandras utseenden. Så som jag själv ser mig stämmer nog inte med hur andra ser mig. Men när jag ser Anna Drott på lokaltv eller som nu via bloggen, så kan jag tycka att så där ser ju jag ut!?!. Ni som känner mig får gärna säga om det stämmer eller ej :)

När jag var liten tyckte mina kompisar att jag var lik Fia i Den vita stenen

En kille jag var tillsammans med kort för ca 12 år sen tyckte jag då var så lik en ung Mel Gibson. Kanske det var det jag blev kär i..hehe..

Det var de jag kunde komma på just nu som är lika kändisar. NEJ..nu kom jag just på 2st till..hahaha... ni vet kockarna i Lady och Lufsen, "Den godaste spagetti i stada".......och......"mama mia, hundar börja tala mat". Dom två är så lika de chefer jag hade när jag jobbade på restaurang..hehe.

Oj, nu kom jag på en till...en annan kille jag var tillsammans med för ännu längre sen, var lik Joey Tempest enligt ryktena...hehe..anar man ett mönster här nu eller? Jag faller bara för look-a-like-män?? haha...

Vilken kändis är du lik? Eller känner någon som lik en kändis?

Färdigflyttat

NU vet jag varför vi bodde i förra lägenheten i hela 17 (!) år!! För att vi är smarta såklart!! Det är JOBBIGT att flytta! Varför utsätter man sig för sånt egentligen?? Ska jag aldrig mera göra...haha.
Närå..men jag ska absolut ALDRIG mer bo i ett hus som inte har hiss! Det tog lång tid att få ner alla möbler och kartonger de 3 våningarna och fylla lastbilen, men det gick väldigt fort att tömma lastbilen och bära in allt i nya lägenheten. Men det är inte tiden man räknar i det där läget utan man tänker mera på "jag ORKAR inte gå i trappan en gång till" fast det gör man ju. Man går inte bara en gång till utan fler...ungefär som på ett gympapass: man tror man inte kommer orka hoppa mer, men plötsligt får man ny energi och orkar ett tag till ;)

Igår fick vi det mesta gjort, alla möbler och så flyttade vi till nya lägenheten, så Linus och jag flyttade in här igår. I morse gick jag upp tidigt och mötte mamma o pappa i gamla lägenheten där vi städade ur det sista. Och vi var klara bara 30 minuter innan nästa hyresgäst kom. På dom 30minutrarna hann vi åka till nya lägenheten och lasta ur bilarna, sen åkte jag tillbaka och mötte upp den tjej som skulle flytta in och lämnade över nyckeln till henne. De kom med 3st bilar med släpvagn med saker..."lycka till i trapporna" tänkte jag för mig själv när jag åkte därifrån..hehe..det var nog lite halloweenhånskratt i mig som kom fram där tror jag..mohahahahaaaaa...

Apropå halloween, i det här området jag bor i nu bor det många barnfamiljer så igår när vi stod som bäst och packade upp saker så plingade det på dörren. Utanför stod det 5 eller var dom 6 små spöken och hojtade "bus eller godis"..hihi, så himla söta. Som tur var så hade jag lite godis. Men jag frågade vad de skulle ha för bus ifall det var så att jag inte hade haft nåt godis. Då log en liten häxa pillimariskt och sa "Då skulle vi ringa på dörren jääääättemycket" ;o) Det var ju ganska snällt bus men hon tyckte det var jättebusigt..hihi, så söta. Jag var allafall glad att det inte skulle vara ruttna ägg som kastas på dörren.

Senare på kvällen kom ett litet spökgäng till och då var det Linus som tog emot dom :) Dom fick också godis. Det slog mig då att nu när vi bor här, så får man nog se till att ha godis hemma vid påsk och halloween för jag skulle tycka att det var jättesynd att öppna dörren och man inte har något att ge. För hos mig tar det emot att ge pengar...då försvinner hela grejjen tycker jag. Godis ska det va :)

Nej nu ska jag läsa ikapp lite bloggar och mail och sånt.