Min bror och jag

Brorsan kör rally på datorn ute (inne?) på glasverandan, fotat inifrån köket på julafton 2009.

Kom att tänka på idag hur mycket vi egentligen garvar när vi ses.
Det är inte så ofta vi ses, mest när det är födelsedagar och så, vilket kan vara synd, men man har ju olika liv och dagarna går osv ni vet, som det är.

Idag när vi sågs hos mig så garvade vi massor och nu kom jag att tänka på våran uppväxt. Jag måste säga att jag har haft en helt underbar uppväxt. Jag har haft mina föräldrar och min bror. Han är 4 år äldre än mig och vi har alltid hållit sams. Nästan...

Visst har det varit stunder då vi bråkat..men de är faktiskt få.
När jag tänker tillbaka så har jag alltid sett upp till min bror, han var spelevinken som hittade på knasigheter, och han skrattade massor, och jag skrattade med honom. Jag upplever det som att jag alltid fick vara med honom och hans kompisar vare sig det handlade om att vara ute och cykla i skogen eller att bara hänga på rummet, däremot var det nog lite si och så om det var tvärtom. När jag var med mina kompisar ville jag vara med dom själv. Där var jag självisk, medans han var snäll och lät mig vara med.

Men så tänker jag på den gången då jag vi blev osams så det heter duga....ja DEN gången, för jag minns faktiskt bara EN gång som det riktigt hettade till.
Jag minns inte hur gamla vi var, men vi var inte jättesmå att vi inte förstod bättre utan snarare i undre tonårsåldern (jag 11 och han 15 kanske) då man retade ihjäl sig på varann mellanåt.

Denna gång var det han som retade gallfeber på mig. Det började med att han var i mitt rum, och jag ville vara själv, men han vägrade gå ut ur mitt rum.
Han låg raklång på mitt golv och var allmänt ivägen, så jag tog i med hårdhanskarna *s* och sa åt honom att "om du inte går ut ur mitt rum så DRAR jag ut dig härifrån"
"Gör det du" sa han helt lugn och jag började dra honom i ena foten, men han rubbades inte en centimeter. Han tung - jag klen *S*
Så jag fick ta till hot igen "om du inte går ut ur mitt rum så DRAR jag ut dig i HÅRET!!!" Det värsta jag kunde komma på just då *S*
"Gör det då" sa han lika nonchalant som innan, medveten om styrkeskillnaden mellan oss.
Bara för att han var så nonchalant så kunde jag ju liksom inte vekna kände jag och började att dra honom i håret. Han rörde inte en min, fast jag tänkte att det nog måste göra ganska ont. När jag kände hårstråna lossna från hans huvudet kunde jag inte med att dra längre så jag fick komma på ett nytt, mycket värre hot och drämde till med "Om du inte går ut ur mitt rum så häller jag ut en HEL hink med vatten i HELA ditt rum!"
"Gör det du" svarade han precis som tidigare, och jag tänkte att han nog inte tror att jag ska göra det, så nog f--n ska jag göra som jag säger nu!! För nu var jag riktigt riktigt arg!! *s*
Jag gick en våning ner till tvättstugan, började hälla vatten i en 10-litershink och kände att ju mer vatten hinken fylldes med ju mer ångest fick jag och tänkte "det är MYCKET vatten!" så jag stängde av kranen när jag hade fyllt halva hinken och så gick jag in i hans rum och kände en viss ångest över det jag hade sagt att jag skulle göra. Då kom han ner och ställde sig i dörröppningen och lutade sig med armen nonchalant mot dörrkarmen och frågade "Är det verligen en HEL hink det där??"
DET var provocerande nog för mig så jag svarade bara drygt "JAA, det ÄR det!!" och så började jag hälla ut vatten här och där i hela hans rum och hoppades att han inte såg att det bara var en halv hink!!

Jag kände mig nöjd!! Inte för att jag hade förstört hans rum...utan för att jag hade gjort som jag sa att jag skulle göra!

Sen kom nästa grej....VAD ska mamma och pappa säga när de kommer hem???? *hjälp*.

Jag har för mig att jag tog fulvägen och sprang och skvallrade till mamma det första jag gjorde när de kom hem. Jag förväntade mig att jag skulle få skäll....men det fick jag inte, utan det fick min bror. De tyckte att han "borde veta bättre och inte reta upp Annelie så där"

Jag var nöjd igen.....hahaha... där fick han minsann!!!! ;o)


Vad kan vi lära oss av detta nu då? JO, att inte reta upp Annelie för mycket för när bubblan spricker då jäklar..haha. Jag kan ta rätt mycket, men så kan det också komma en dag då allt exploderar...som en person sa till mig för några år sedan efter att jag hade ringt upp i vrede..."Det slog fan gnistor om telefonen så arg var du" ;) Dom som känner mig blir nog förvånade...för jag blir sällan SÅ arg...men passa er...hehe...


Vad som hände med hans rum kanske ni undrar? Jag minns inte helt säkert, men jag har för mig att det blev bubblor i heltäckningsmattan av vattnet, om det försvann när det hade torkat klart eller ej minns jag inte men har för mig att mattan byttes ut senare, men om det var pga vattnet eller ej vet jag inte *s*

Lägger in en liten länk till Pontus och Amerikanernas passande låt "Min bror och jag"