Jo, det var så här:
Jag var ca 10-11 år ungefär. Min kompis Åsa´s föräldrar kände en bonde och en dag frågade dom om inte jag ville ha en kattunge. Det fanns nämligen en på bondgården som bonden inte ville ha kvar. Själva ville de inte ha katt för att de hade hundar och tyckte det räckte så därför frågade dom mig. Jag gick hem och frågade men fick ett nej direkt. Vi ska inte ha någon katt, sa mina föräldrar bestämt.
Jag blev väl inte så glad över svaret, men jag glömde bort det ganska fort tills en dag då Åsas pappa sa: "-Annelie...jag ska åka till bonden idag, hur var det nu, fick du ta hem katten eller ej? Har du frågat dina föräldrar?"
Nu kommer jag inte ihåg om jag ljög direkt eller om jag sprang hem och frågade en gång till och fick ett nej och sprang tillbaka..för jag svarade i allafall "-Jaa, jag får det!!"
Så Åsa och jag hoppade in i baksätet i bilen och vi åkte iväg till bonden med hennes pappa och hämtade katten. Han var så söt, han var ljusgrå med svarta ränder fast det såg man inte för han var alldeles gul för han hade ramlat ner i mjölken i ladgården. Han var sååå smutsig.
Så kom vi hem......
-Titta mamma vad jag har!!!
Jag vet inte vad hon tänkte just då...men hon sa:
-Visa inte det här för pappa!
*hehe*
Så vi tog in katten i ett litet rum i huset och så fick väl mamma fixa mat och sånt, jag minns inte. Men Åsa och jag gav oss iväg ut till skogen för vi visste ju att katter gillar ju att klösa på saker, så han behövde nån trädgren eller nåt tyckte vi... vi kom hem med en halv skog *asg* Nej då, men en jättestor gren. Säkert ett par meter lång och katten var ju pytteliten så det kanske var lite mycket. Men vi menade ju bara väl :)
Sen kom pappa hem och vi satt på helspänn. Låter som pappa var värsta tyrannen ju, men nej då det var han ju såklart inte, han tyckte katten var sååå sööööt och smälte :) Inte ett öga var torrt! ;) Typ ungefär..*hehe*
Han fick namnet Frida, ända tills mormor en dag kom på besök och sa att Frida ju var en kille. Så då fick han heta Fridolf, men det var inte riktigt bra tyckte vi så vi bytte till Charlie.
(Ursäkta bildkvalitén, jag har fotat gamla foton för att få in dom hit)
Tyvärr blev Charlie bara 1 år gammal. Han blev överkörd av en bil när vi var på semester, så när vi kom hem kom våran granne som varit kattvakt och berättade det tråkiga. Jag grät och grät och grät, ända tills mina föräldrar lovade mig en ny katt. Dagen därpå åkte vi och köpte en ny. Alex. Han var den minsta i kullarna. Ja, kullarna för det var också från en bondgård och det var flera kattmammor som fått barn så det kryllade av kattungar. De bodde allihopa i ett eget litet hus. Vi försökte fånga in flera stycken men de bara sprang iväg. Då berättade ägarna om Alex. Han var minst och lugnast, och han var den enda som hade förstått att maten kommer ifrån huset så han satt alltid på trappan in till huset när de kom med maten. Honom valde vi :)
Han levde i 17 år, och jag hann att flytta hemifrån, men han var ändå min katt och han fick komma och bo hos mig när mina föräldrar reste bort.
Linus (då ca 3år) bjuder Alex på sista slicken glass. Alex älskade glass och skulle alltid ha sista slicken.
Jag har velat ha katt sen dess, men av olika skäl har jag avstått. Vi har däremot haft andra lite mindre och enklare (om man kan säga så?) djur, först hade vi fiskar, sen en hamster som hette Hampus.
Hampus levde i 2 år, då avancerade vi upp till ett marsvin som hette Ludde.
Han var jättegullig, men så rädd av sig och det var svårt att få honom att vänja sig vid oss, han sprang mest under köksbordet och satt där så jag började tycka synd om honom och ville att han skulle få ett hem där han skulle trivas bättre i så vi skänkte honom till en tjej som jobbade på ett djurhem i Norrköping. Hon hade en lada med hästar och marsvin så där skulle han få det bra.
Men vi saknade det här med att ha djur, så för 2½ år sedan.. då hade jag bestämt mig, och började söka seriöst efter en egen katt. Fastnade för Yatzy direkt när jag såg fotot i annonsen. Men tyvärr var han tingad, men ägaren frågade om jag inte ville komma och titta på en annan som såg likadan ut som Yatzy fast som var tjej, så jag gjorde det. Och bestämde mig för att tinga henne. Sen fick jag ett meddelande om att de som hade tingat Yatzy hade ångrat sig så han var till salu igen, så då valde jag honom istället. Han var den i kullarna (det var 2 kullar kattungar att välja på) som var lite lurvigare i pälsen än de andra. Det fastnade jag för. Han hette Koz först...men jag hade ju redan namnet Yatzy klart innan jag ens hade hittat den katt jag ville ha, så för mig var det självklart att döpa om honom. :)
Hur började ditt djurintresse?
5 kommentarer:
Åh va roligt att få läsa hela historien om djuren och er andra. :o))
Och du var ju för rolig när du visste att du inte fick ta hem katten! haha
Det väcker gamla minnen kan jag tala om. Jag hade själv katt när jag bodde hemma hos mina föräldrar. Och hamstrar har vi haft.. kaniner. Rudolph är första hunden.
Kanske kan jag skriva en längre historia någon dag på min blogg med lite bilder. :o)
Tack för trevlig läsning!
/Eva
Jag är helt enkelt uppväxt med djur... höns, hundar, marsvin, katter, eremitkräfor, grodor, fiskar och undelater. Katter har dock alltid varit mina favoriter... vet inte när mitt intresse började, i vaggan kanske? ;)
Eva: Ja, det vore kul att läsa :)
Nattfrost: Det blir en hel del djur när man börjar räkna upp dom :)
Hejsan Annelie!
Hoppas du får en härlig söndag! :o))
Typiskt att när snön precis kommit till gbg så börjar det regna!
/Eva
Jättekul att läsa!
Mitt djurintresse har alltid funnits och vi har alltid haft katt hemma. Min morfar födde upp kaniner så det fanns också! Och jag samlade sniglar när jag var liten och matade och födde upp! *ler*
När alla andra drömde om att ha hästar så drömde jag om att ha lamadjur att rida på!
Djur är verkligen häftigt och underbart och jag kan inte tänka mig att leva utan (även ifall tanken slagit mig nu när min älskade kisse varit så sjuk!)
Må gott
/A
Skicka en kommentar